Bakgrund

Harald Edelstam var son till kammarherre Fabian Edelstam och Hilma Dickinson samt äldre bror till ambassadören Axel Edelstam. Han var kursetta på kadettskolan Karlberg i Stockholm och efter sin juris kandidatexamen 1939 blev Edelstam omedelbart rekryterad till Utrikesdepartementet. Första uppdraget var som attaché i Rom samma år. 1941 tjänstgjorde Edelstam i Berlin, 1942-1944 i Oslo och åren 1944-1945 sattes Edelstam på straffkommendering på UD:s vind för att rätta reseräkningar. När Östen Undén tillträdde som utrikesminister 1945 utsågs Edelstam emellertid till utrikesministerns sekreterare och därefter blev Edelstam förste sekreterare i Haag 1948-1952 samt Warszawa 1952-1954. Edelstam blev sedermera stationerad i Stockholm, först på UD:s handelsavdelning och från 1956 som byråchef på UD:s politiska avdelning. 1958-1962 var Edelstam ambassadråd i Wien och 1962-1965 generalkonsul i Istanbul. Därefter blev Edelstam ambassadör i Djakarta 1965-1969, Guatemala 1969-1971, Santiago de Chile 1972-1973 och slutligen i Alger, från 1974 till 1979 då Edelstam pensionerades. Från 1939 var Edelstam gift med Louise von Rosen. I äktenskapet med von Rosen föddes tre söner; Carl, Hans och Erik Edelstam. 1959-1962 var han gift med Natascha Michew och sedan med Christine Colmain1981-1989.

Norge 1942-1944

Harald Edelstam verkade under senare delen av andra världskriget som diplomat i det naziockuperade Norge. Där räddade Edelstam livet på hundratals norska motståndsmän och judar samt fungerade som en kontaktlänk mellan tyskarna och den norska motståndsrörelsen ”Hjemmefronten”, som kom att kalla Edelstam Svarta Nejlikan. Edelstam var vidare verksam i ”Exporten”, det vill säga utsmugglingen av hotade norska motståndsmän och judar till Sverige, som Edelstam även kom att skydda i sitt eget privata hem. De största insatserna gjordes emellertid i den hemliga informationsverksamheten, den illegala pressen. Edelstam hade som diplomat tillgång till en radio som han använde för att lyssna på sändningar från London. På hemliga vägar skaffade han fram tryckpressar, trycksvärta och papper och författade efter radiosändningarna nyhetsblad som kom att bli en viktig motvikt mot den i Norge tyskkontrollerade nazistiska propagandan.

Chile 1972-1973

Harald Edelstam blev ambassadör i Santiago de Chile 1972och han var vid tiden för Augusto Pinochets militärkupp den 11 september 1973 svensk ambassadör i landet. Edelstam uttryckte öppet sin sympati för den tidigare folkvalde socialistiska presidenten Salvador Allende och sedan Allende störtats räddade Edelstam livet på åtskilliga människor genom att bland annat erbjuda cirka 1300 förföljda chilenare, och andra latinamerikaner som flytt till Chile från militärdiktaturerna i Uruguay och Brasilien, fri lejd och politisk asyl i Sverige. Efter militärkuppen genomförde Edelstam ett flertal stora aktioner, varav en när den kubanska ambassaden belägrades av chilenska trupper. Edelstam utnyttjade sin diplomatiska immunitet och genom att gå in på det kubanska ambassadområdet lyckades han stoppa skottlossningen mot den kubanske ambassaden samt inleda förhandlingar med den chilenska militären. Detta resulterade i en evakuering av ambassadpersonalen och i samförstånd med statsministern Olof Palme åtog sig Edelstam genast skyddsmaktsuppdraget genom att ta över alla kubanska byggnader. Dagen därpå hissade Edelstam upp den svenska flaggan på den kubanska ambassaden. En annan aktion som Edelstam genomförde var räddningen av 54 uruguayiska ”Tupamaros” från det beryktade koncentrationslägret på Nationalstadion. Efter tips och vädjanden från en rad fångar lyckades Edelstam och vice konsuln Bengt Oldenburg få loss de 54 dödshotade ”Tupamarosarna” och föra dem i säkerhet. Regimen uppskattade naturligtvis inte Edelstams engagemang och efter ett slagsmål på ett sjukhus mellan den svenska ambassadpersonalen och militären om en sjuk kvinna under svenskt beskydd, utvisades han. Den 4 december 1973 förklarades Edelstam “persona non grata” och lämnade Chile 5 dagar senare. Idag betraktas Harald Edelstam som en hjälte i hela Latinamerika.